Allright, the last day is over... and thats not okey!

Var ju en vidrig stadsfest i år. Eller ja, inte lika bra som andra år, om man säger så.
Nästa år vet man inte om det blir om man tänker på årets upplaga av artister.
Coverband och varmkorv, that just ridiculous.

Hela familjen åkte in med buss till kramfors, när vi kom fram gick mor & far in p området direkt.
Jag och brorsan väntade utanför på Stina och Sandra, de dök då aldrig upp, och de gick inte att få tag på heller.
Efter typ 45 minuter så ringer de upp oss och säger att de inte tar sig in med bil, men med båt. (med båt...)
Ja, jag och brorsan vi går till vårdhemet och sätter oss där och dricker öl, samt lyssnar på Turbonegro.
Sen ringer de upp igen och säger att de är hos Emelie, så då går vi mot Skarpåkern och till Emelie.
Vi stötte på någon full och glad 49årig ambulansförare som just hade blivit morfar. Han gick med en drös festare, och en bekant till brorsan. 49åringen tyckte om Örnsköldsvik, men inte Sundsvall, för där var sjukhuspersonalen inte trevliga enligt honom. hans yngsta son hade hanmnet Dennis också, oh yeah.

Nog om det, vi gick vidare eftr en 5minuters prat.
Sen stötte vi på någon kvinnlig klasskamrat till brorsan, samt någon som bjöd på "lite".

Väl framme vid huset, så gick in backdoors och direkt in på Emelies rum där det fest.
Pilkastning och annat.

Linda, Sandra (henny & henny), Anna, och....glömt namnet, damn. Sen en kompis till henne som hade en konstig dialekt (vilket vi upptäckte i bilen mot centrum), satt i soffan.

Jag stannade upp när Nicklas och Sandra stannade upp, men gick sen in, vilket gjorde att jag tappade bort alla.
Sökte skert i 20min efter nåt folk man kände igen.


bla bla bla...

Det slutade iaf med att jag hittade Stina och Nicklas vid scenen när Livin Cover spelade sin sista spelning (vilket jag är varken glad eller ledsen över, för att det är bara yttligare ett coverband).

Okej, jag hittade massa annat folk mellanåt också, men det var inte dem jag var ute efter.
Men det var kul att träffa Antonia och Fia i alla fall, träffade dem redan i fredags, men kul att se dem två dagar.

Bussen hem kostade bara 45 kronor, himla bra pris, och Kristoffer Lundgren snackade hela resan hem.
Min mamma som var dagisfröken på dagis när han var liten, hans nalle samt, hans trasiga brillor.

Vill ni ha yttligare detaljer får ni kontakta mig eller kommentera i bloggen, för nu blev det bara jobbigt att skriva en massa. Brukar alltid börja skriva detaljrikt, men efter några minuters skrivande inser jag att det är dumt, för det är så jobbigt att skriva detaljrikt, sen så missar man alltid deltaljer och så blir allt knasigt när man läser.

Enjoy the unfinished story about the last day...!

(P.S vi får se hur det blir med bilderna D.S)